Nu är det allvar igen

Nu är sommaren över och det är dags att ta tag i studierna igen. I höst är det Sociologi och Socialpsykologi C som gäller. Ska skriva C-uppsatsen tillsammans med en tjej i klassen och det känns som vi kommer att få ett fint samarbete. :) Samtidigt är jag anmäld och registrerad på en B-kurs i Arbetslivspedagogik på halvfart och distans, det vill säga att jag läser 15 hp i höst och 15 hp i vår och kursen är enbart webbaserad, så jag behöver inte pussla med några scheman i alla fall. Har jag tur så kan vi väva in det jag läser i den kursen i materialet till vår C-uppsats och få användning av det även där. Jag tror att det kan gå rätt så bra, vi har några uppslag på vad vi vill jobba med och de områden vi är intresserade av spänner över både sociologin och pedagogiken och även personalekonomi. Ser verkligen fram emot att komma igång med arbetet med uppsatsen, det ska bli så spännande. :)



Alexander har nu börjat hos dagmamma och det går jättebra. Han är inne på sin andra vecka efter inskolningen och igår och idag grät han inte när jag lämnade honom. :) Positivt, det betyder ju att han förlikat sig med tanken på att jag åker iväg och att han trivs. Min lilla goding, han är alltid så glad, fast han har temperament och vet verligen vad han vill. Har han bestämt sig för något så ger han sig inte och visst är det en bra egenskap... när den inte drabbar mig. :S



Miranda har börjat trean nu och är stora tjejen. Det är inte mycket man ser av henne på dagarna inte, är hon inte med kompisar så sitter hon och grejar med annat och är inte alls intresserad av att hitta på saker med mig inte. Om det inte är läggdags eller så vill säga. DÅ kan hon komma på att JAG har ju minsann inte gjort någonting med henne på hela dagen. Att hon inte varit hemma på hela dagen, utan hellre spenderat den med en kompis, reflekterar hon inte över då. :S



Ja, det finns bara en sak att konstatera: BARN ÄR UNDERBARA!!! :) (nästan jämt :S)

Dotterns födelsedag

Tänk, idag fyller min lilla tjej nio år. Hon har blivit så stor, jag fattar inte hur tiden bara flyger iväg ibland och vips så blir man tvungen att inse att man kanske inte längre är så ung som man velat tro. :S Hon var verkligen supernöjd med dagen och det tror jag det eftersom det slutade med att hon, trots att det inte var planerat så, fick en mobiltelefon också förutom spel till Nintendo DS, hål i öronen och en ny snygg jacka. Det var inte alls meningen. :( Var på Marieberg köpcentrum för att få hålen i öronen gjorda och byta ut jackan som var för liten och så bara sådär, från ingenstans, dök en försäljare upp och krängde på mig ett abonnemang med telefon till henne. :S VAD HÄNDE EGENTLIGEN?!? Det gick så rasande fort att jag knappt själv fattar att det hände, men nu är det så det är i alla fall. Jag är fast med ytterligare ett mobilabonnemang i två år och hon slapp att köpa en telefon för egna pengar, fast hon kommer att få vara med och betala en del av avgiften varje månad för att hon ska förstå att det kostar att använda telefonen. Det blir spännande att se var det slutar, som tur är så har jag möjligheten att sätta en gräns för hur mycket som får ringas. När hon kommit upp i den summan så funkar det inte att använda abonnemanget. :D Sån't gillar jag.

Så här ser den nya mobilen ut.

Hemma igen

Ja nu är semesterresan avklarad. Det blev tre övernattningar hos min moster i Lilla Edet med ett besök till Havets Hus i Lysekil på måndagen och en eftermiddag/kväll på Liseberg på tisdagen. Stressigt, men Miranda var i alla fall nöjd. Vi skulle egentligen åkt till Grebbestad till Mia och Dan redan på tisdagen men det fick bli på onsdagen istället eftersom Mia ringde på morgonen och talade om att Dan fått åka ambulans akut till sjukhuset på tisdagsmorgonen och de visste inte vad som var fel just då. Det visade sig att han hade en brusten blindtarm och blev opererad samma kväll. Därav en halvdag på Liseberg istället för en hel, fast den var inte fy skam den heller. Miranda och Tobbe åkte så mycket de hann med, vilket inte var mycket med tanke på de långa köerna (nästan en timme för varje åktur), och jag åkte därifrån två kilo choklad rikare (vi ska inte tala om hur många kronor fattigare, men jag förlorade inte mer än jag vann för i alla fall). :) Idag, lite mer än en vecka senare, sitter jag här med 0,7 kilo choklad och har inte fått med speciellt mycket av den själv. :( Det beror i och för sig på att jag gett bort väldigt mycket av vinsten också och det mår jag ju inte dåligt av direkt. :)

Idag hastade jag iväg och införskaffade sju Lavendelplantor som ska bli början på en Lavendelhäck längs med framsidan av tomten. Ser fram emot detta lilla projekt. Jag fullkomligt älskar Lavendel! Inser bara att sju små plantor inte räcker långt eftersom det är en ganska lång sträcka som ska förses med Lavendel :( , men det är ju i alla fall en början. :)

Håller även på med ett megarens här hemma. Har haft massor av mina saker i kartonger sen jag flyttade in till min sambo för fem år sedan och nu har jag äntligen fått fingrarna ur och börjat med det projektet också. Fler projekt på en och samma gång är bra, det är dumt att begränsa sig. :S Idag har jag lagt in Fetaost och kokat Rabarberchutney också. Imorgon tror jag att jag ska baka lite bröd och jag vet med säkerhet att jag ska göra en blåbärspaj (annars blir blåbären jag spenderat en evighet med att plocka fördärvade). Ja det är bra med mycket att göra, men det blir kaos i tanken ibland, och i tillvaron, när man ska försöka att ro allt i land också. Får väl se hur det artar sig framöver. Jag har i alla fall höga ambitioner för vad som ska hinnas med innan det är dags att börja studera igen.

I nästa vecka påbörjar vi en ny epok i lilla Emmelund: Alexander ska börja skolas in hos dagmamman! Känns både bra och tufft på en och samma gång. Vet inte hur jag ska klara av att lämna ifrån mig den lilla godingen till en främmande människa. Fast jag tvivlar inte på att han kommer att få det bra eller att han behöver det. Han är så social så det kan inte vara annat än bra för honom att få träffa andra barn också. :) Det är bara det lilla mammahjärtat som behöver mer tid på sig innan der är dags. :S

Sommar och semestertider

Ja, nu är vi lediga tillsammans en kort tid hela familjen och det är visst under den här tiden man ska hinna skapa så många minnen tillsammans som möjligt som man sen ska leva på resten av året. Eller? Njae, vet inte riktigt om jag orkar förse oss med alla möjliga stressiga resminnen. Gjorde ett försök i förra veckan med barnen, min mamma och min syster och systerdotter genom en dagstripp till Gränna och Visingsö. Gick inte så bra, framförallt inte som jag nu förstått att det inte bara är jag, på min sida av familjen, som är tidsoptimist. Va, måste man åka tidigare än 11 hemifrån för att vara säker på att hinna med allt och slippa rusa från det ena till det andra?! Ingen bra idé alltså att inte åka tidigare hemifrån. Inte heller en bra idé att tro att Visingsö var spännande för en hästtokig nioåring när det inte ens fanns tid att åka Remmalag. :S Vi skulle nog ha valt att enbart spendera tiden i Gränna istället, men så blev det nu inte, utan istället är man en erfarenhet och en massa polkakarameller rikare och får nöja sig med det...

Dagen idag har jag spenderat tillsammans med min mamma och mina systrar i Vadstena, vilket, trots sen avresa hemifrån, varit en trevlig upplevelse. Får väl dock tillägga att en tidigare avresa hade ju inte varit fel idag heller. :S Man lär av sina misstag är inte alltid vedertaget i vår familj verkar det som. :S Jaja, en bra dag blev det ju, med besök på slottet och Klostermuséet. Vi tog en liten avstickare på hemvägen till Medevi Brunn också, vilket jag nog får säga var en riktig lyckträff, åtminstone för Medevisalvan som vi efter en stund lämnade ett antal hundralappar fattigare. Hittade massor av olika krämer med LAVENDEL, min favoritört, i och blev helt salig. :) Var ju bara tvungen att köpa, den och lite annat också förstås. :) Stor risk för fler hundralappar spenderade där! :S

Nästa vecka bär det iväg till Grebbestad med hela familjen för att besöka mina nära vänner Mia och Dan i deras stuga i några dagar. Ska bli så mysigt att få sitta på deras veranda och dricka några glas rött och bara vara och njuta av tiden utan alla måsten här hemma. VÄLBEHÖVLIGT!!!

Alla hjärtansdagkort

De här knåpade jag ihop till mina kära på alla hjärtans dag. :) Som pricken över i klistrade jag på chokladhjärtan också. Enkelt och uppskattat.

Nytt kort

Lyckades få till ett kort som jag blev riktigt nöjd med. Jag gjorde det när Miranda skulle ge en present till sin ridlärare på sista lektionen innan sommaruppehållet.

Lilleman går. :)

Nu har det hänt. A har tagit sina första trevande steg. :) Igår tog han som mest fem steg i rad och idag nu på morgonen gick han 15 steg innan han satte sig ner. Nu blir det nog snart full rulle här hemma. :) Med tanke på hur han redan nu är på allting och ska smaka och testa och rycka i saker och ting så lär det nog inte bli lugnare med det nu. Bara att lägga till ytterligare en grej på listan; han ska springa och kommer att ramla och slå i huvudet flera gånger om. :S Får hoppas att tiden han spenderat med att öva på balansen genom att stå långa stunder utan stöd gett resultat och att han slipper ramla så mycket.

Idag är det M:s skolavslutning, ikväll ska vi till skolan för att titta och lyssna på alla sommarsånger som de ska framföra. :) Sen blir det picnic, förhoppningsvis i det gröna och om inte så i klassrummet. Tänk att min lilla tjej går ur tvåan nu. Tiden går så fort och hon blir bara mer och mer självständig för varje dag. Vips säger det och snart så är hon vuxen och ska flytta hemifrån. :S Hur ska jag hantera det tro? Ja, det är bara att inse fakta, jag har inget val; just go with the flow and live with it.

Vilket antiklimax

Nu sitter jag här, färdig med vårens studier och har bestämt mig för att inte läsa någon extra kurs i sommar, trots att jag kommit in på alla jag sökt. Jaha, vad gör man nu då? Hur ska jag fylla mina dagar nu när inte studierna tar upp all tid. Helt plötsligt känns det som man har all tid i världen och ingenting alls att fylla den med. Eller ja, ingenting JAG vill göra i alla fall. Lilleman och jag har redan hunnit med en långpromenad på ca 5 km idag och nu sover han sött i sin säng. Ska väl åka och handla lite när han vaknat och ätit och sen får det väl bli en långis till. M går sista dagen i skolan imorgon, sen har hon sommarlov, men hon tycker nog mest bara att det är tråkigt att gå hemma och dra med mamma och längtar efter att få leka med kompisar istället. Så vi får väl se hur det blir med aktiviteter på den fronten. Bara det blir fint väder så får vi ju försöka att komma iväg till stranden och ha det skönt i alla fall. Jaja, det dröjer nog inte innan jag har fullt upp igen. Som sagt det finns ju saker att göra; städa, tvätta, diska, vika tvätt, laga mat, rensa i trädgården. Ja det blir nog fullt upp i alla fall. :S

Äntligen klar med vårterminens studier

Stort YES och YIPPEE blev det idag efter opppositionen på det sista arbetet i arbetsrätten. Vi har suttit i fem veckor nu och jobbat med en A-uppsats och äntligen är allt klart. Opponeringen gick bra och vi fick betyg AB på uppsatsen. En av de få bättre uppsatserna talade läraren om. :) Det är så skönt att det är över för den här terminen. Nu kan man med gott samvete ta sommarlov och hämta nya krafter inför höstterminen. Tentan jag skrev fick jag G på, men bara en poäng ifrån VG (hann inte med en fråga och kunde därför inte få annat) men om jag förstått det rätt så kommer det ändå att leda till ett VG för hela kursen. :) Kul! Jag hade aldrig trott att det skulle gå så bra. Jag var inställd på ett G, men jag gråter ju inte om det blir ett VG.

Var hitta tiden?

Ja inte blir det just nu mycket tid över för annat än att plugga och ta hand om barnen inte. Om en vecka är det tentadags och då gäller det att plugga på för fullt för att åtminstone kunna gå därifrån och säga att jag i alla fall gjort vad jag kunnat inför tentan och om det går åt fel håll så är det inte mitt fel. :S Det fullkomligt pyser arbetsrätt med nyanställningar, stridsåtgärder, fredsplikt, kollektivavtal, övergång av verksamhet, uppsägningar m.m. m.m. ur öronen på mig. Inte ens mina drömmar får var ifred, efter att ha läst om fredsplikt och stridsåtgärder hela lördagen var de de enda ord som ständigt återkom under natten, och "otillåten stridåtgärd" var det första som poppade upp i min skalle när jag vaknade på söndagen. Snacka om att man är inne i vad man gör då. :S Jaja, hur som helst, hinner inte skriva mer nu eftersom jag har en hel lunta med uppgifter att gå igenom innan det är läggdags. Egentligen känns det som jag borde lägga mig nu, är totalt slutkörd och behöver nog en hel veckas sömn för att känna att jag är "fit for fight" igen.

Kort till en vän

När en väldigt nära vän fyllde år skapade jag det här och gav henne. :) På varje blomblad står de egenskaper jag förknippar henne med.

Du är en sann vän, en vän i nöden som jag är så glad att jag har! Massor av kramar till dig och tack för att du finns när jag behöver någon som är beredd att lyssna. :)

Några av mina alster

Här är ett dopkort som jag gjorde inför ett dop vi skulle på. Jag hade ingen lust att köpa ett vanligt så jag tog fram min kreativa sida och skapade ett istället. Blev ganska nöjd med resultatet. :)

Samtidigt gjorde jag också de här två tavlorna och gav en till dopbarnet och en till hennes syster.

En bra dag på skidor

Skulle skriva lite, men vet inte riktigt vad jag ska skriva om. Jo, kanske om en fantastisk lördag i skidbacken. :) Lilla Alexander var hos farmor och farfar och vi andra åkte till Romme. Jag lider fortfarande av träningsvärk efter att ha jobbat på i backen. Måste säga att med tanke på att jag inte åkt skidor alls på nästan två år så gör jag ganska bra ifrån mig. Men man ska inte säga för mycket för då slår det tillbaka har jag lärt mig. Råkade nämna, på vägen upp i liften, att jag faktiskt inte ramlat någonting än och det fick jag ganska snart äta upp. :S I nästa nerfart (en svart backe som var helt pucklig i början) kilade jag fast skidan i en puckel och RAMLADE. Slog mig inte och for inte iväg speciellt långt, men det var så typiskt att det hände eftersom jag precis nämnt att jag inte ramlat. Kunde ju inte annat än skratta åt det, och det gjorde nog de som satt i liften och såg på också. Jaja, ibland får man ju bjuda på lite underhållning helt enkelt.

För övrigt händer inte så mycket mer än att jag pluggar för fullt och tar hand om barnen och skjutsar hit och dit. Alexander är nu 11 månader och en riktig liten spellevink. Han är för det mesta sprudlande glad och det är så underbart härligt att både se och höra hans glädje över det mesta han får vara med om. Mest av allt njuter jag när Miranda busar med honom och han skrattar så att han kiknar. :) Så mysigt.

Det tar aldrig slut!

Har precis avslutat en av uppgifterna inför morgondagens föreläsning. Det finns inga gränser för hur mycket vi ska göra ibland och det på väldigt kort tid. Det bara matas på, uppgift på uppgift på uppgift. Det är jag inte så glad över med tanke på att man för en del uppgifter skulle vilja ha mer tid för att kunna sätta sig in i och ta till sig information från de olika paragrafer vi behandlar. Den uppgift vi nu har arbetat med fick vi bara en dag på oss att färdigställa, ingen liten uppgift men väldigt rolig och det hade varit väldigt bra om man hade fått lite mer tid för den. Men det är bara att gilla läget och hoppas på att vi fick till något som ändå var i närheten av bra. :S

Idag blir det bara en kort uppdatering. Är alldeles för trött och tom i skallen just nu för att överhuvudtaget orka skriva mer.

Ängeln hos mig

Jag har en ängel vid min sida,

han tar min hand och visar mig vägen när jag inte hittar fram.

Jag har en ängel vid min sida,

han visar mig lyckan när jag inte kan känna den själv.

Jag har en ängel vid min sida,

han torkar mina tårar när jag inte kan finna tröst.

Jag har en ängel vid min sida,

han förstår min kärlek när jag inte kan ge den en röst.

Jag har en ängel vid min sida,

han ger mig sitt varma leende när jag inte kan känna glädje.

Jag har en ängel vid min sida,

han ger mig sin kärlek och jag älskar honom så högt.

Jag har en ängel vid min sida,

hans namn är Sebastian och jag vet att han alltid finns hos mig.

Den värsta månaden i mitt liv

Torsdagen den 19 April 2007, ett datum jag aldrig kommer att glömma. Eller egentligen: hela April det året är för evigt etsad i mitt minne. En helvetesmånad, svart och fylld av stor sorg. Det var då jag, i graviditetsvecka 23, blev inlagd på förlossningen p.g.a. att jag öppnat mig alldeles för tidigt och vår lille son låg med ena foten i förlossningskanalen. Dessutom buktade fosterhinnorna ut och riskerade att brista när som helst. Jag blev beordrad strikt sängläge, fick inte ens gå upp för att gå på toaletten, och sängen tippades så att jag låg med huvudet neråt. Allt detta för att ta bort trycket på hinnorna och förhoppningsvis få livmoderhalsen att stänga sig igen. Det funkade sådär men det såg ändå ut som det skulle hålla ett tag. Efter tio dagar i detta läge vågade jag börja tro på att det skulle gå vägen, åtminstone så länge att det inte skulle vara någon fara för vår lille pojkes liv om han föddes för tidigt. Då var jag i vecka 24+4 och läkaren hade talat om att efter vecka 24 ökade chanserna att klara livet på den lille mycket mer än innan.

Det lilla hoppet blev inte långvarigt. Vår son föddes den 19 April, i vecka 24+5. Vattnet gick och jag blev akut nersövd och snittad. Av allt som hände den dagen kan jag inte påstå att jag kommer ihåg så mycket. Men jag vet att jag innerst inne förstod att den dagen var bara början av en svår och lång period av sorg. Läkarna talade om att vi fått en son och att han när han kom ut var väldigt medtagen och att de hade svårt att få igång andningen. Hans asfyxi var så svår att han fick ligga i respirator och de visste inte vilka skador asfyxin inneburit. Han låg i kuvös på neonatal och jag rullades dit i sängen för att få se honom när jag senare på kvällen vaknade till. Han var så liten och skör där han låg. En liten minimänniska som inte skulle få uppleva annat än smärta i det här livet. Så hemskt livet kan vara. Min lille son, så sjuk och så ensam i den stora kuvösen. Mina tårar rullade nerför kinderna och jag önskade så att någon skulle väcka mig ur denna onda dröm som inte kunde vara min verklighet. Tyvärr var det ingen dröm. Livet var verkligen så grymt mot oss alla. Lilla Sebastian hade fått två hjärnblödningar, den ena daterades till kort tid innan han föddes och den andra till kort efter att han föddes. I sex underbara och helvetiska dagar fick vi ha honom hos oss i livet, sen beslutade läkarna att man skulle stänga av respiratorn. Hjärnblödningen var av hägsta graden och läkarna gav inget hopp för honom. Tisdagen den 24 April stängdes hans respirator av och först när han fick ligga på mitt nakna bröst fick han frid och somnade in.

Jag kommer aldrig att glömma min tanke när jag dagen efter snittet låg i mitt rum på BB och en läkare från neonatal kom in tillsammans med en kvinna. Han presenterade sig själv och sedan kvinnan som visade sig vara sjukhusets kurator. "Det kommer inte att gå bra! Varför skulle annars en kurator vara med?!" var min tanke, och det visade sig att jag förstått det hela alldeles riktigt. Läkaren pratade en lång stund och förklarade vad som hänt Sebastian och det dröjde en evighet innan det slutligen kom fram att Sebastians chanser att överleva var väldigt små. Han var så sjuk och hans lilla kropp tog en så'n fruktansvärd skada av alla påfrestningar den fick utstå. Jag spenderade all tid jag kunde bredvid min son och höll min hand på hans lilla kropp. Försiktigt för att han inte skulle få ont av beröringen. Sköterskorna sa att han blev lugnare när han märkte att det var hans mamma som höll handen på honom och pratade med honom. Tänk att det kan finnas så mycket tårar hos en människa. Jag grät floder, tårarna ville aldrig sluta rinna. Och de rinner fortfarande i skrivande stund. Smärtan är tillbaka och saknaden är så stor, men framförallt gör det så ont i mig när jag tänker på den lilla underbara varelsen som kom till oss och hur han fick lida under sin korta tid på jorden. Bilden av den lilla kroppen i den stora kuvösen, kopplad till en massa slangar som var hans livlina är för evigt etsad på näthinnan och min enda önskan är att Döden aldrig fått ta sitt grepp om honom. Att vi, istället för en grav att gå till, skulle haft en snart 2-årig liten kille springande och skrattande här hemma. Tyvärr var livet grymt mot oss då och vi fick inte behålla den lilla gåva som Sebastian var.

Idag, nästan två år senare, har vi en liten kille här hemma som snart ska fylla ett år. Han föddes den 21 April och är ett riktigt mirakel. Vi räknade ut att han blev till den dag som Sebastian egentligen var beräknad att födas, och han var beräknad att födas den dag Sebastian gick bort. Min första reaktion på det var att det måste vara ett tecken på att det kommer att gå bra den här gången. Vilket det också gjorde, men det höll på att sluta illa det med. I vecka 20 blev jag inlagd eftersom jag var på väg att öppna mig igen (under alla mina graviditeter, 3st, har jag haft riktigt kraftiga sammandragningar som startat omkring vecka 12-13). Jag blev sjuksriven och beordrad sängläge fram till Alexander föddes. Vi åkte in på ständiga kontroller för att mäta livmodertappen, en gång i veckan närmare bestämt (förutom alla extraturer man gjorde av rädsla att någonting skulle hända). Efter en lång tids sängläge kom han till oss och han är en underbar, glad liten kille som inte verkar ha några bekymmer alls i livet. Vilken lycka det är att få hålla sitt livs levande barn i famnen varje dag och titta in i de underbara små ögonen och tala om att mamma älskar honom. Det är inte längre någonting jag tar för givet, det är en gåva jag fått och som jag vårdar ömt.

Det funkade! :)

A sov i flera timmar innan han vaknade och blev överflyttad till mammas säng. :) Yippee!!! Han sov även sin eftermiddagssömn i sin egen säng och nu sussar han sött i densamma. Min lilla älskling. Det känns lite vemodigt att inte ha den lilla varma kroppen bredvid sig när man kryper till kojs, men någon gång måste det ju ske. Det funkar inte att lämna honom till någon annan i höst annars. Då är det dags för dagmamma eller dagis. Hjälp, vad fort tiden går! Snart är han tonåring och kommer hem och kallar mig för morsan och ockuperar hela huset med sina kompisar och jag och T har ingenstans att gömma oss för alla dessa tonåringar. :S Hua, hur kommer det att bli?! Inte nog med att jag kommer att få en tonårsdotter som spacklar sig och springer ute sent på kvällarna och gör precis som hon vill och testar gränser. Jag får stå ut med en hormonstinn tonårskille med. Nej, det är ingen lätt framtid vi har framför oss. Men tänk, vilka underbart goa små raringar det är vi har här hemma ändå, trots mina skräcktankar om framtiden. :D Just nu njuter jag i fulla drag av att de är mina och även om jag i framtiden säkert kommer vilja ta den ena och dänga till den andra med så älskar jag dem så innerligt mycket, och ingen annan kan komma och tala om för mig att de är förskräckliga! Det är bara mig förunnat.

PREMIÄR!!!

Kan man nog säga. :) I kväll fick lilla A somna i sin egen säng utan mamma bredvid, bara handen som strök över håret och fanns tillgänglig att hålla i när han ville. Det funkade riktigt bra. Nu ligger han och snusar och sover så sött i sin säng. :D Bara att hålla tummarna för att det går fortsatt lika bra kommande dagar och nätter också. Fast vänta lite! Hmm, natten har ju inte infunnit sig än. Vet ju inte hur den kommer att arta sig, men det visar sig ju. Bara att följa med i vad som än händer. Hur som helst, lite kul är det ju att han inte bråkade ikväll, första kvällen som jag la honom där. Ja, han har ju provat på att sova i sängen förut men inte på samma villkor. Jag har tidigare, på den tiden när det gick att söva honom i famnen, lagt honom i sängen efter att han somnat hos mig, men det har aldrig varat så länge. På sin höjd någon timme eller två. Vad spännande det ska bli att se hur natten blir. Eller spännande, ja det återstår att se. Jag tvivlar på att jag tycker det är så spännande om han vaknar mitt i natten och, sin vana trogen, inte vill somna om på stört då. Med tanke på den nya situationen är ju risken stor att han, om han vaknar inatt, piggnar till och får för sig (som vanligt när han vaknar) att han ska vara vaken och jollra i någon timme innan han somnar om igen. :S Ja, vi lär nog bli varse hur det blir i alla fall.

Ha, nu lyckades det. :D

Har äntligen lyckats med att hämta bilder utan att nätverket kopplar ner och bryter överföringen. :) YES! Här är ett av mina alster: en tagbook som min mamma fick när hon fyllde år. Kul grej med bilder på barnen i.

Framsida

Baksida

Sjukt mycket plugg...

...blir det just nu. Känner inte att jag har tid över för mycket annat egentligen. Barnen på dagarna och böckerna på kvällarna, och så en och annan föreläsning eller grupparbete dagtid också. Ja det pusslas för fullt och ibland känns det som det här pusslet aldrig kommer att bli färdigt. PUST! Jag hoppas bara att alla andra i min omgivning, förutom familj och studiekompisar, förstår att jag inte glömt dem utan bara inte hittar tiden för någonting annat just nu.

Sitter nu och försöker att lösa de rättsliga frågorna i ett arbetsrättsligt diskrimineringsfall. Inte helt lätt. Ska försöka vrida och vända för att hitta svagheter i respektive parts resonemang och sen föra ett eget resonemang kring detta. Men hur gör man det när utgången av målet kändes solklart redan från början och arbetsgivarens resonemang slog hål på alla argument från den som väckt talan i målet?! Jaja, bara att läsa på och hoppas på att det vid morgondagens redovisning går bra ändå. Vi är ju i alla fall sex stycken i gruppen som arbetar med detta, så någon kanske har hittat något. :S

Men för att inte klaga helt och hållet så kan jag bara säga att Arbetsrätten hittills varit den mest intressanta av alla de kurser jag gått än så länge. Den ger så fruktansvärt mycket och man inser vilken djungel av lagar en arbetsgivare har att rätta sig efter egentligen, men också, som gårdagens föreläsare sa: att LAS (lagen om anställningsskydd) egentligen är ett såll med en massa kryphål som arbetsgivaren kan utnyttja i olika situationer. Hur som helst, spännande är det. och jag har definitivt bestämt mig för att också läsa Arbetsrätt B när jag är färdig personalvetare. Ja sen funderar jag ju faktiskt på att läsa på distans under sommaren. Det gäller att förkovra sig nu och se till att man står sig i konkurrensen om jobben när det är så dags. :)

Nehej, bäst att fortsätta med diskrimineringsfallet så att jag inte känner mig helt lost imorgon.

Tack och go'natt!

Underbar föreläsare

Har idag varit på föreläsning om "det svåra samtalet" vilket handlade om att klara av obehagliga samtal med anställda. Mycket intressant och en väldigt bra föreläsare. Något annat finns inte att säga. Vilken talang att äga; konsten att få 30 personer att lyssna intresserat under en hel dag med avbrott endast för lunch och en kaffepaus! Mycket beundransvärt. Stor applåd till henne!
Hon vara så bra att jag gladeligen hade suttit kvar för att höra mer om hon bett om det. Det är synd att det är så få föreläsare som kan det konststycket. Vi hade en annan föreläsare i förra veckan som var lika duktig hon och jag trodde nästan inte att det var möjligt att pricka in två föreläsare på raken som är så duktiga och som verkligen kan konsten att behålla intresset under en hel dag. Oftast är det ju så att de bara möljer på och inte ens uppmärksammar att man inte alls orkar höra mer av det monotona rabblande som de håller på med. Nej, fram för fler föreläsare som väcker, entusiasmerar och engagerar! Var finns de?

Får vuxna människor bete sig så? >:(

Igår var jag med om någonting som fick mig att tappa hakan totalt. När jag kom till M:s skola för att hämta henne såg hon så nedstämd ut att jag frågade henne vad som var på tok och fick till svar att det ville hon inte berätta på skolan utan det skulle hon göra i bilen på vägen hem. När vi väl satt i bilen frågade jag igen vad som hänt och då berättade hon. Det hade börjat med att hon tryckt in snö i ansiktet på en pojke som sen kastade snö tillbaka, pojken fick först en utskällning av fritidsledaren och när hon sen fick veta att det var M som börjat så skällde hon ut henne också. Men det tog inte slut där utan hon fortsatte att skälla på henne, och det för saker som jag överhuvudtaget inte kan förstå. Hon talade om för M att hon och hennes mamma skulle sluta att tjata på M:s kompis A om att hon skulle följa med hem och leka. Mer korrekt: "och du och din mamma ska sluta tjata på A om att hon ska följa med dig hem och leka!" Sen vet jag inte exakt vad mer hon sa, men det räckte med att höra det för att jag skulle kasta mig på telefonen och tala om för vederbörande att jag trodde inte mina öron när M berättade det. Jag ifrågasatte vad det handlade om och varför hon tog upp en så'n sak med M. Fick till svar att de ser att A tycker det är jobbigt när M frågar henne om hon tycker om henne och liknande och att det är jobbigt för henne att behöva bestämma så hastigt om hon vill leka eller inte. Jag talade om att jag överhuvudtaget inte alls förstod hur det kunde bli ett problem och hur hon kunde skälla ut M för något dylikt. Talade om för henne att om hon tycker att jag betett mig felaktigt så ska det tas upp med mig och inte med M, det ska M på inga villkor behöva höra. Fick till svar att hon hade tänkt ta upp det med mig. Bra, sa jag, och ifrågasatte att det inte skett i första hand. Nästa svar var ett tamt försök till förklaring: Ja, jag blev arg och det vet du ju hur lätt det är att man vräker ur sig då. Nej, sa jag, det är inte ok. Jag accepterar inte att du som är vuxen och har jobbat med barn i flera år och dessutom ska ha pedagogisk utbildning beter det dig på det viset och hoppar på M med saker som hon inte ska behöva stå till svars för. Som förälder kräver jag att personalen på fritids vet hur man ska bete sig och att de har såpass mycket urskiljningsförmåga att de kan förstå när saker och ting passar sig. Hädanefter vänder du dig direkt till mig om du har någonting att säga mig, det ska M inte behöva höra. Fick till slut ett ok men ingen ursäkt och M har heller inte fått någon ursäkt än, men vad mer kan man vänta sig av en person som straffar barnen för om deras föräldrar är obekväma? Att jag är obekväm för dem har jag ju förstått förut eftersom jag inte håller tyst när jag tycker att de gjort fel eller behandlat mitt barn fel. Jag ifrågasätter, vilket jag tycker är fullt normalt om man är en förälder som bryr sig om hur ens barn har det på dagarna.
Så nu har jag börjat att ringa runt till andra skolor för att kolla upp möjligheten för M att få börja där. Har hittills inte fått tag i den rektor jag vill ha tag i, men jag fortsätter tills jag får tag i henne. Det som hände igår var droppen som fick bägaren att rinna över, jag har som sagt reagerat förut på deras sätt att behandla barnen och ifrågasatt det pedagogiska i vissa situationer. Gårdagen gav bara ytterligare bevis för att de tror att de kan bete sig hur som helst och att vad vi föräldrar säger spelar ingen roll och uppenbarligen inte hur en del av barnen mår heller, eftersom det är tillåtet för personalen att bete sig hur som helst mot dem.

Däbbt i däsad, IGEN

Ja så var det dags igen då. Är totalt igentäppt i näsan, eller snarare svullen och näsan rinner och killar så jag nyser i ett. Känner mig just nu inte som Miss Universum direkt. Fast kanske inte så långt därifrån om man även på henne lägger till en svullen, svidande och rödsnuten näsa och svullna, röda, kliande ögon, då kanske man kan hitta någon likhet i alla fall. :s Men det tvivlar jag på ändå.

Har bestämt mig för att ikväll ska jag i säng hyfsat i tid. Igår eller inatt blev klockan halv tre innan jag var klar med pluggandet och kunde tillåta mig själv ca tre timmars sömn. UNDERBART! Det lär inte bli sista gången det blir så heller, men det har man ju insett att det är bara att leva med.

Har inte så mycket att tillägga idag mer än att jag är så trött att ögonen står i kors så det är nog bäst att lägga ner det här och knoppa in i stället.

Sätter mig som hastigast för att skriva lite här. Det finns inte mycket tid över för det nu när studierna kommit igång på allvar. Men jag passar i alla fall på nu när Alexander sover middag och innan jag ska bita tag i en av arbetsrättsdomarna vi ska analysera till i morgon. Arbetsrätten är inte att leka med. Känner att det blir en tuff vår med väldigt lite tid över för annat. Jag hinner ju inte plugga så mycket dagtid eftersom T jobbar och Alexander är hemma med mig, så då får jag ta kvällarna till plugg. Bara att bita i det sura äpplet och kämpa på och hoppas att det går vägen.

Fick i alla fall VG på hela B-kursen i sociologi och socialpsykologi! Det känns ju skönt. Tror inte att det går att förvänta sig det nu, men det visar sig. Håller tummarna för att jag slipper omtenta, det vet jag inte om jag orkar med. Vill bara att det ska flyta på med studierna nu efter alla resor som varit med sjukskrivningar och tentor och uppsatser som släpat efter.

Nehej, nu är det bäst att ta tag i det där rättsfallet och jobba på...

Uppsatsbedömning klar :) och sjukdomen härjar fritt

Det blev VG! :) LYCKA! Allt slit betalade sig ändå. Underbart. Har inte fått bedömningen för hela kursen än, men eftersom jag varit med i alla delmoment och närvarat och varit aktiv på alla seminarier så antar jag att det blir ett VG för hela kursen. Härligt. :) Känns alltid skönt med en liten bekräftelse på att allt slit varit mödan värt ändå.

För övrigt så är det arbetsrätt för hela slanten som gäller nu. Bara att jobba på, ingen vila inte, men om jag kan vara med vid alla föreläsningar och grupparbeten så ser jag fram emot det. Det är intressant och matnyttigt. Tufft ja, och det gäller nog för mig att försöka sänka ribban lite. Har nog lite för höga krav på mig själv när det gäller studierna. :S Fast det är väldigt svårt att sänka kraven, framförallt när jag själv inte tror att jag ska klara VG i den takt jag pluggar. Bara att kämpa och se hur det går.

Alexander har fortfarande feber och det verkar som det är influensan som bitit tag i oss. Blir han inte bättre idag så får vi nog se till att åka till vårdcentralen och kolla upp honom.
Jag lyckades ju självklart också med att bli sjuk nu, trots att jag preparerade med Echinaguard och C-vitaminer. Toppade med 38,7 i temp inatt och tyckte just då att livet verkligen är underbart. NOT! Sitter nu med svullna ögon, kliande och rinnande näsa och vill bara nysa i ett. Mysigt, man vet i alla fall att man lever. :s Kändes underbart igår också att dunderförkyld sitta på föreläsning hela dagen och försöka vara alert med ett huvud som var proppat med bomull. Hängde nog inte riktigt med på allt, vilket jag bevisade för mig själv vid lunch när jag packade ihop mina grejer och samtidigt ringde upp en kompis (för att vara effektiv) och under tiden som jag pratar med henne (i telefonen) börjar att leta efter, just det: TELEFONEN! Är väldigt disträ när jag pratar med A och förklarar att jag förstår inte vart telefonen tagit vägen, jag hade den ju nyss i handen men vart sjutton la jag den?! Hmm, det dröjde inte länge innan det kopplade och jag fick idiotförklara mig själv. Ja, ett gott skratt fick både hon och jag i alla fall.

Gräsänka och sjuka barn >:(

..och till råga på allt så pajade kyl och frys under tiden också! >:( Ja, fast frysen gick igång efter att jag bytt huvudfaserna, men kylen är alltjämt trasig. SUCK! Så nu ligger alla kylvaror i en plastlåda med lock på trappen ute. Ännu mera SUCK!!! Jaja, i skrivande stund är jag i alla fall inte gräsänka längre och barnen är på bättringsvägen. Det började med att Miranda klagade på huvudvärk i onsdags, men skulle självklart på ridskolan i alla fall. När vi kom hem och hon tog tempen hade hon 38,7 som på torsdagen ökade till 39,5! Det var första sucken, alltid samma visa när T är till trysil. Det är tredje året som någonting går snett när han åker på sina Trysilresor. På fredagen upptäckte jag när jag dukade fram frukosten att smöret var väldigt mjukt och kyl och frys misstänkt tysta. Öppnade kylskåpet och därinne var ingen kyla alls, måste ha pajat under natten. Ytterligare en SUCK! Miranda var feberfri i alla fall. Yes! Sen kom natten och då var det Alexanders tur, 38,3 i feber som ökade till 39,7, som sen blev 40,1 under lördagen! Till råga på allt så vägrade han att dricka någonting! TRIPPELSUCK och lite till!!! Efter mycket om och men fick jag i alla fall i honom lite välling och det var det som var gångbart under hela lördagen. Alexanders feber har gått ner något nu under söndagen men ändå inte helt, bara att hålla tummarna för att jag själv får vara hyfsat frisk nu. Snacka om en lugn och mysig helg med barnen. Kan nog inte bli värre än så i alla fall, hoppas jag. :S

Arbetsrätt med arbetsmiljörätt

Låter tufft och det verkar det bli också. Minst en föreläsning med obligatorisk närvaro i veckan. Däremellan ska grupp- och redovisningsarbeten förberedas, så det blir inte mycket tid över i vår inte. Har ingen som helst aning om hur vi ska pussla ihop det med tiden hemma eftersom Alexander inte har någon barnomsorg än, men det får väl lösa sig på ena eller andra sättet. Känner en viss oro, men försöker att förtränga den. Den här veckan har vi "bara" egna uppgifter att lösa inför nästa föreläsningstillfälle: Att läsa MBL 1-10 §§, förtroendemannalagen och en dom från Arbetsdomstolen, sen ska frågor besvaras. :S SPÄNNANDE! Ska sätta igång bara jag skrivit färdigt här. Ja, det är med skräckblandad förtjusning jag tar mig an studierna igen. B-uppsatsen i Sociologi är klar och inskickad för betygsbedömning nu. Bara att avvakta och se i nästa vecka ,förhoppningsvis, vad resultatet blev. Hoppas allt slit betalar sig väl i alla fall.

Är gräsänka nu eftersom T åkt till Trysil för skidäventyr under helgen, så det gäller att ta vara på kvällstimmarna och få lite plugg gjort.

När jag orkar...

...kommer jag att berätta om den svåraste tiden i mitt liv, tiden då jag fick uppleva det jag tror att alla föräldrar, både blivande och varande, bävar för: Att förlora ett barn. Även om man inte känt sitt barn för en längre tid så gör det så fruktansvärt ont och hålet som slits upp kommer aldrig att läka, det finns där, för evigt tar det plats och lämnar ingen pardon. Sorgen lämnar aldrig, den finns där, för evigt etsad i kropp och sinne. Även om den inte längre är lika påtaglig så är den för alltid en medlem i vår familj. Den går med oss sida vid sida varje dag, och varje dag knackar denna familjemedlem, Sorg, på min axel för att ge en liten påminnelse, men det är inte alltid lika svårt att bära honom med sig. Tiden läker nog på sätt och vis, men aldrig helt, det försvinner aldrig!
Ja, när jag känner att jag orkar leva i den känslan igen så ska jag försöka att berätta om det svåraste och jobbigaste jag någonsin fått uppleva.

Opposition och kompletteringar

Ja, då var i alla fall examinationsseminariet över. Jag fick godkänt på min opponering av uppsatsen jag blivit tilldelad. PUST! Skönt, då slipper man i alla fall att sitta med vid ytterligare ett oppositionstillfälle och göra om jobbet igen. De åsikter och kommentarer jag fick på min uppsats var inte så farliga de heller, det kändes bra allting. Det var ingen elak opposition, som skräckexempel man hört talas om där folk gått gråtande iväg. Det gick snyggt till och alla gav bra, konstruktiv kritik. Ja, det kändes bra! Jag fick lite kompletteringar från kursledaren att ta mig an, men jag tror inte det var någon som gick utan, så det känns helt ok. Jag är i alla fall nöjd och jag tänker inte sätta mig med kompletteringar idag. Det får bli tidigast på söndag för imorgon åker jag på Ålandsresa med min sambo och hans jobb. Är väl lagom sugen på det egentligen, helst av allt skulle jag bara vilja vara hemma i lugn och ro med familjen och njuta av en kväll av gemenskap nu när jag inte måste hasta iväg till datorn för att skriva uppsats. Jag har ju egentligen bara den här helgen på mig sen kör det igång stenhårt med arbetsrätten på måndag. Jag både bävar och ser fram emot det. Jag vet att den kursen är tuff, men har också fått höra av mina tidigare kurskamrater som gick den i våras, när jag låg hemma, ordinerad sängläge p.g.a. hotande förtidsbörd, att den är kul och givande. Håller tummarna för att det är så, då kanske det uppväger tiden jag inte kan ägna mig till hundra procent åt familjen.

Har faktiskt en ambition ikväll att komma i säng någorlunda i tid och inte vara uppe till långt in på småtimmarna. Är lite tveksam till om det kommer funka, jag har ju så att säga kommit in i en helt annan rytm och är så uppe i varv när jag lägger mig att jag inte kan somna för det, tankarna har bara snurrat kring denna eviga uppsats. Måste försöka att släppa den nu för en liten stund i alla fall.

Nej, ska väl göra ett försök till att packa inför morgondagens resa istället då. Ska ju packa både för mig och för barnen som ska sova borta. TRÅKIGT! Jag tycker verkligen inte om att packa! Bit ihop! Sätt igång! Så ja, nu lämnar jag här.

Nattjobb igen

Men nu är jag är jag klar och har förhoppningsvis åstadkommit någonting godtagbart. :S Vet inte vad som förväntas efter att man bara haft två dagar på sig till att läsa en uppsats, förstå den och sen kritisera den. Det kan aldrig bli bra av det, mer tid skulle jag allt vilja ha för att känna att det jag lyfter fram är bra och konstruktivt. Jaja, bara att hålla tummarna för nu orkar jag inte peta mer i det. Ska bli så skönt när jag äntligen får släppa den här uppsatsen. Den har släpat med i ett år nu. Dags att få ta tag i det nya istället. Börjar Arbetsrätt på måndag, blir spännande men förmodligen tufft.

Nattjobb

Ja så blir det nattjobb igen. Sitter nu med arbetet inför opponeringen på torsdag och jag tycker aldrig jag blir färdig. Suck. Hittade en del grejer i min egen uppsats som jag måste kommentera innan opponeringen på den börjar, lite stavfel, konstig formulering av mening, kommateringar, ooops glömde visst att lägga in muntliga källor i referenslistan och så hade jag visst glömt att redogöra ordentligt för mitt resonemang, det var bara till hälften färdigt, ja och inte att förglömma, jag hade visst lagt in fel sidhänvisning till två av mina referenser i texten. Suck, suck suck och åter suck. Men nu är i alla fall mina korrigeringar klara. Tror jag. Återstår bara att få till en snygg opponering på den uppsats jag blivit tilldelad. Svårt att hitta en struktur, men det får jag bita i imorgon. Tror ändå jag hittat lite att ge konstruktiv kritik på. Nu är det sängen och lite nattsömn som gäller.

Hinner inte med just nu

Har inte så mycket att säga om mitt scrappande just nu, mer än att jag har en del projekt på gång som jag hoppas få tid med mellan varven. Jag hoppas att det kommer att finnas mycket att visa här så småningom. :)
Hmm, skulle lägga in lite bilder på vad jag åstadkommit hittills men nätverket hemma kopplar ner hela tiden så det får väl vara då. :(

Väntar

Jaha, så var det bara att vänta igen då. Har lämnat in min B-uppsats, som jag slitit som en hund med under jul- och nyårsledigheten. Blev riktigt nöjd med resultatet, men man vågar ju inte ropa hej förrän allt är klart. Har fått tillbaka från min handledare som bara hade lite småkorrigeringar han tyckte jag skulle åtgärda. PUST! Med tanke på att han inte varit med och kontrollerat på vägen så var det nog väldigt få korrigeringar ändå, det kunde ju ha blivit så mycket att jag inte varit klar än. Hur som helst, nu är det "bara" opponeringen kvar, väntar nu på att få någon annans uppsats att läsa, så att jag kan förbereda mig inför torsdagens opponering. Ja sen ska man ju pussla ihop tiden för det också, har ju inte någon tid på dagarna eftersom T jobbar då och jag går hemma med Alexander på dagarna. Det får bli kvälls- och nattjobb helt enkelt. Det börjar bli en vana nu.
Får väl se hur det blir till våren när jag kör igång med arbetsrätten. Ska ju inte ha in Alexander hos dagmamma än, han är ju bara nio månader snart. Nej, dagmamma blir först till hösten, så det får bli ett evigt pusslande under vårterminen istället. SPÄNNANDE!