Igår var jag med om någonting som fick mig att tappa hakan totalt. När jag kom till M:s skola för att hämta henne såg hon så nedstämd ut att jag frågade henne vad som var på tok och fick till svar att det ville hon inte berätta på skolan utan det skulle hon göra i bilen på vägen hem. När vi väl satt i bilen frågade jag igen vad som hänt och då berättade hon. Det hade börjat med att hon tryckt in snö i ansiktet på en pojke som sen kastade snö tillbaka, pojken fick först en utskällning av fritidsledaren och när hon sen fick veta att det var M som börjat så skällde hon ut henne också. Men det tog inte slut där utan hon fortsatte att skälla på henne, och det för saker som jag överhuvudtaget inte kan förstå. Hon talade om för M att hon och hennes mamma skulle sluta att tjata på M:s kompis A om att hon skulle följa med hem och leka. Mer korrekt: "och du och din mamma ska sluta tjata på A om att hon ska följa med dig hem och leka!" Sen vet jag inte exakt vad mer hon sa, men det räckte med att höra det för att jag skulle kasta mig på telefonen och tala om för vederbörande att jag trodde inte mina öron när M berättade det. Jag ifrågasatte vad det handlade om och varför hon tog upp en så'n sak med M. Fick till svar att de ser att A tycker det är jobbigt när M frågar henne om hon tycker om henne och liknande och att det är jobbigt för henne att behöva bestämma så hastigt om hon vill leka eller inte. Jag talade om att jag överhuvudtaget inte alls förstod hur det kunde bli ett problem och hur hon kunde skälla ut M för något dylikt. Talade om för henne att om hon tycker att jag betett mig felaktigt så ska det tas upp med mig och inte med M, det ska M på inga villkor behöva höra. Fick till svar att hon hade tänkt ta upp det med mig. Bra, sa jag, och ifrågasatte att det inte skett i första hand. Nästa svar var ett tamt försök till förklaring: Ja, jag blev arg och det vet du ju hur lätt det är att man vräker ur sig då. Nej, sa jag, det är inte ok. Jag accepterar inte att du som är vuxen och har jobbat med barn i flera år och dessutom ska ha pedagogisk utbildning beter det dig på det viset och hoppar på M med saker som hon inte ska behöva stå till svars för. Som förälder kräver jag att personalen på fritids vet hur man ska bete sig och att de har såpass mycket urskiljningsförmåga att de kan förstå när saker och ting passar sig. Hädanefter vänder du dig direkt till mig om du har någonting att säga mig, det ska M inte behöva höra. Fick till slut ett ok men ingen ursäkt och M har heller inte fått någon ursäkt än, men vad mer kan man vänta sig av en person som straffar barnen för om deras föräldrar är obekväma? Att jag är obekväm för dem har jag ju förstått förut eftersom jag inte håller tyst när jag tycker att de gjort fel eller behandlat mitt barn fel. Jag ifrågasätter, vilket jag tycker är fullt normalt om man är en förälder som bryr sig om hur ens barn har det på dagarna.
Så nu har jag börjat att ringa runt till andra skolor för att kolla upp möjligheten för M att få börja där. Har hittills inte fått tag i den rektor jag vill ha tag i, men jag fortsätter tills jag får tag i henne. Det som hände igår var droppen som fick bägaren att rinna över, jag har som sagt reagerat förut på deras sätt att behandla barnen och ifrågasatt det pedagogiska i vissa situationer. Gårdagen gav bara ytterligare bevis för att de tror att de kan bete sig hur som helst och att vad vi föräldrar säger spelar ingen roll och uppenbarligen inte hur en del av barnen mår heller, eftersom det är tillåtet för personalen att bete sig hur som helst mot dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar